Paradiset

Jul23

På något sätt vill jag försöka att förmedla hur otroligt vackert det är här. Jag dör lite varje gång jag är ute bland bergen. En bild säger mer än 1000 ord, javisst, men inget slår ändå det verkliga upplevelsen. Så, seså, ta och så pallra er hit!

Ryggar

Jul18

Det är så fint att gå längs en rygg med utsikt år alla håll. Jag kan inte få nog av det, så jag letar upp varenda tur jag kan hitta. Det är så roligt att få röra sig i teknisk terräng med lite luft under fötterna.

En av Tromsøs finaste turer, Hamperokken:

Breidtind, Senja

Jul14

Jag kan inte annat än att säga att Troms är en fantastisk plats med så många möjligheter. Det gör mig så glad att få vara ute bland de här fina topparna. Igår var jag på Senja, norges näst största ö, som är en glömd pärla. Minst lika fint som Lofoten och andra populära turistställen, men bara mycket mindre folk. Det är bra, för då får man ha fjällen i fred och slipper den långa husvagnskön.

Breidtind, 1010 möh, Senja. En jättefin tur, med rolig klyving (eng: scrambling, sve: oklart?) och fantastisk utsikt.

Frid

Jul11

Tacksamheten jag känner att kunna vara ute bland vackra berg hur mycket jag vill…

Ut på Tur

Jul6

Det finns en tur som man aldrig kan gå för många gånger…

Skamtind, Kvaløya:

Vackra Nord

Jul2

Bakom Vindrutan

Jun18

När alla saker man behöver är inpackade i bilen och man får styra kosan ut på vägen med musik strömmande ut ut högtalarna, det är då den härligaste känslan av frihet infinner sig. När målet blir resan och färden är hela målet. Jag älskar känslan av att jag själv väljer min väg, jag stannar när och hur ofta jag känner för det, jag stannar för dagen när det passar, kör långt eller kort och det spelar ingen roll. För det att komma fram är inte det viktiga.

Jag väljer en väg som jag tycker verkar fin att köra och jag njuter av att brumma fram längst vackra kuster, på kurviga vägar med bara mina egna tankar som sällskap. Det går att spontant stanna hos någon man känner längs vägen eller köra en omväg om man känner för det.

Någon gång om någon dag ska jag komma fram i Tromsø, men fram tills dess är vägarna mina.

Frihet i en bil.

Västerbotten

Jun14

Det är inga magnifika bergstoppar eller exotiska växter. Inget hav eller branta sidor. Men det är någonting annat, det är hemma-natur.

Det är dofter och utsikter som är hemtama, nostalgiska, trygga. Det väcker goda känslor och minnen. Det är de oändliga tallskogarna som går över i tallhed och sedan tallmyr. Björkarna som är omgivet av ett vårgrönt blåbärsris eller mossiga våtmarker som öppnar sig som en glänta i skogen. Sådana saker kan man också njuta av!