Vi har sett snön smälta mer och mer för varje dag som gått och äntligen såg det nästintill snöfritt ut på den mäktiga toppen som vakar över Tromsø på fastlandsidan. Jag och Sofi packade med lite mat och kläder och begav oss av innan övriga Tromsø hade kommit sig ur sängen på lördagsmorgonen. Startar man tidigt och håller ett bra tempo så får man den där känslan av att ha fjället för sig själv som jag älskar, trots att Tromsdalstinden är ett populärt turmål på fina sommardagar.
Med trippande löpsteg som snabbt övergick i gång när det började branta på så tog vi oss närmare och närmare toppen. Man kommer in i ett flow där alla kroppens system går på högvarv när man med kraftfulla steg hela tiden jobbar uppåt. Det är en grym känsla. Väl på toppen kunde vi se ut över en taggig fjällvärld på den ena siden och tillbaka mot dalen och Tromsø långt där nere på andra sidan. Sedan var det dags för det allra roligaste; att springa ner igen. På en slingrande stig som passerade små bäckar och några enstaka snöfält kunde man hoppa, skutta, flåsa och leka sig ner de 1200 höjdmetrarna vi precis hade klättrat upp. Så. Jävla. Kul.
Hanna Elisabet 